Vecka 34...

Igår bestämde jag mig för att jobba den här och nästa vecka ut, sedan går jag hem och tar det lugnt. Det känns som om kroppen kämpar mot varje dag och jag är helt slut på kvällarna. När jag har soffat till mig några timmar kan jag knappt gå. Typiskt för den här tiden är ju också att man sover för lite, somnar sent och vaknar tidigt, där emellan vaknar man väl hundra gånger när man ska vända på sig.

Bäbisen sparkar på och verkar må bra, men det finns ju ändå en oro. Tur är väl att det kollas upp vidare och att det finns med i journalen. Det hade varit jobbigt att få veta det när bäbisen är född(om problemet nu kvarstår). Tydligen så kan man medicinera ett omoget hjärta både under fosterstadiet och efter förlossningen. Läkarna kan väl sitt och man får lita på att de har koll. Jag har googlat lite och det verkar inte vara så ovanligt och i alla fall som jag läst om har det gått över innan eller strax efter:)

Nu kan Skrotis och jag vara hemma och mysa i vårsolen, skaffa en bränna så man slipper se så vit och sliten ut på op-bordet;)